Termen Next Generation Networks (NGN) nämns ofta i telekom-sammanhang som ett hypat begrepp men vad betyder den egentligen? Beroende på vem du frågar får du vanligtvis ganska olika svar och inte sällan är dessa svar ganska svävande på målet. Frågar du mig så skulle jag vilja peka på fyra kriterier. Uppfylls dessa tycker jag att nätet kan kallas för ett NGN.

* All kommunikation i nätet sker över IP, från terminalerna längst ut till servrar och växlar längst in i nätet.

* Det ska vara IP "på riktigt". Med detta menar jag att de protokoll som används i nätet är sanna Internetprotokoll och inte bara IP-fierade varianter av gamla semiproprietära protokoll som nu kan tunnlas över ett IP-nät.

* Nätet ska vara potent nog att kunna leverera ljud och rörliga bilder.

* Nätet ska kunna garantera Quality of Service (QoS) för de tjänster som levereras över det.

Varför är det då viktigt att all kommunikation sker över IP? IP i sig ger väl knappast något mervärde för slutkunden? Nej, IP i sig ger inget mervärde men IP med sina följeslagare TCP och UDP råkar vara det dominerande nätverksprotokollet just nu och ser så ut att förbli en lång tid framöver. Detta innebär att det finns gott om billig hårdvara att bygga näten på samt stor tillgång på kompetent personal för att drifta näten. Att minska antalet olika teknologier i nätet innebär också att beroendet av specialister inom olika obskyra tekniker minskar.

IP "på riktigt" då, varför är det viktigt och vad menar jag egentligen? Med IP på riktigt och sanna Internetprotokoll menar jag t.ex. Session Initiation Protocol (SIP) för signalering, Realtime Transport Protocol (RTP) för mediatransport och Hypertext Transport Protocol (HTTP) för bilder och text. Gemensamt för dessa protokoll är att de är öppna standarder med en bred tillämpning på Internet. Fördelen med detta är att en stor mängd mjukvara och bibliotek som klarar av dessa protokoll existerar redan idag. En annan stor fördel med öppna system är att det enkelt går att bygga nya tjänster ovanpå dem, t.ex. nya "mashups" som använder redan befintliga tjänster eller existerande information för att skapa något nytt.

Att nätet måste ha kapacitet nog att leverera ljud och bild säger sig nästan själv. Inget ljud och ingen bild = inget kul.

Om enbart de tre första punkterna tas i beaktande kan vi se Internet som ett NGN. Det som gör att Internet, enligt mig, inte är ett NGN är punkt fyra. Som operatör och tjänsteleverantör måste du idag kunna garantera en viss kvalitet på det du levererar om du vill kunna ta betalt för det. Det finns t.ex. många IP-telefoni-tjänster idag som är gratis över Internet, däremot finns det knappt några som håller en sådan kvalitet att någon skulle vara beredd att betala för dem.

Eftersom IP i sig inte lämnar några garantier angående paketförluster, fördröjningar eller jitter så måste detta tillses på andra sätt av den som driftar nätet. Det absolut vanligaste sättet att hantera detta idag är antagligen att använda sig av nät som är något överdimensionerade för den uppgift de är menade. I framtiden kommer säkert lösningar med olika prioritetsklasser för paket i nätet att bli allt vanligare för att undvika den extra kostnad som det innebär att överdimensionera.

Om en operatör eller tjänsteleverantör väljer att bygga sitt NGN kring 3rd Generation Partnership Programs (3GPP) standardiserade plattform IP Multimedia Subsystem (IMS) eller med någon annan teknologi som bas och exakt vilka accessteknologier som används tycker jag spelar mindre roll. NGN handlar mer om en öppen filosofi som möjliggör snabb applikationsutveckling och bra integration med Internet än om exakt val av teknik (förutom IP!) tycker jag. Vad tycker du? Har du andra kriterier för ett NGN?

-- Tobias Gustafsson