Programmering och klättring

Förra veckan höll en av världens bästa klättrare, Chris Sharma, ett föredrag på Klätterverket i Stockholm. Det verkade väldigt intressant, så efter jobbet på tisdagskvällen var vi några vänner som lastade in oss i en bil och styrde norrut på E4an.

Chris Sharma berättade mycket om sina äventyr och visade även en hel del filmer och bilder från olika klätterturer. Han pratade mycket om motivation och om hur han, efter över 15 år som aktiv klättrare, fortfarande lyckas fokusera och utvecklas i sin sport. När han fick frågan om hur han blivit en så duktig klättrare blev svaret att han helt enkelt inte vet. Han bara klättrar så snart han får chansen, eftersom det är vad han älskar att göra. Någonstans på den vägen blev han riktigt bra också.

Jag har den stora förmånen att arbeta tillsammans med många kollegor som är riktigt duktiga programmerare. Många av dessa personer, inte bara de som är bra på att klättra, påminner mig om Chris Sharma. De har alla viljan att utvecklas och är målmedvetna, det är mer eller mindre ett måste för att bli så bra på någonting. Jag tror man kommer långt med det drivet men kanske inte hela vägen. Den mest slående likheten jag ser mellan världens bästa klättrare och de skickliga systemutvecklare jag är omgiven av är att de svarar "jag vet inte" på frågan om hur de blev så bra. De har alltså inte gjort något speciellt utan bara ägnat sig åt något de tycker är roligt.

Min slutsats blir att det krävs mycket tid och arbete för att bli riktigt bra på något, men för att hitta motivationen att satsa så hårt krävs också ett genuint intresse. Det är där jag tror hemligheten ligger, vare sig det handlar om klättring eller programmering.

-- Kajsa Goffrich